Man slutar aldrig att förundras...

Detta kom till min mail nyligen:

Your masculinity just needed Megadik and larger penis!

Have you ever heard this, "Oh my God! Your penis is so small!"?Didn't you feel sad? Don't let women choose sexual toys but not you! Megadik will bring you to your sexual dreams! You must believe in this excellent preparation! "Gush! Your penis is unique!" Isn't that what you just love to hear? Soon you'll be the only one girls will dream about! Megadik is your real cure!

Jahapp. Det var det min maskulinitet behövde. Liknande mail landar konstant i inboxen på vår jobb-mail. Fråga mig inte varför. Kanske har mina föregångare beställt liknande produkter :) I vanliga fall brukar jag radera dem direkt. Men detta fångade mitt intresse med sin titel, jag förstod liksom inte hur man kunde behöva både Megadik och larger penis. Men i mailet fick jag mitt svar. Ett ytterst lustigt mail. För det första att de försöker närma sig männen känslomässigt; "Didn't you feel sad?" Jaa, snyft, det gjorde det faktiskt. För det andra att de sen menar att "unique" är det man vill höra..? I min värld är "unique" ett snällare sätt att säga att nåt e fult. Oj, vilken speciell tröja du har... hm... Sen att de använder ordet "gush!" är ju antagligen för att insinuera att det är en ytterst ung tjej som uttalar sig. Suck. Det var dagens höjdpunkt. Hah.

De små glädjeämnena i livet

Var på lunch med Emmi idag. Jag beklagade mig över ett mötesprotokoll jag höll på och skrev. Emmi däremot log lyckligt och sa att hon fått ett glädjande budskap denna morgon. Viking Lines båt Cinderella har nämligen äntligen fått alla sina säkerhetsmanualer i fas (alla manualer har nu uppdaterats). Emmi lyste av lycka. Jag har en liten misstanke om att hon hjärntvättats av tekniska avdelningen som hon jobbar på. Men så länge hon blir lycklig över säkerhetsmanualer som är i fas så är jag glad för hennes skull.

Ett litet vitt moln på en blå himmel

Igår fick jag på ett ytterst otrevligt sätt veta vilken färg vårt bord tidigare haft. Eller jag kanske borde säga, vår hyresvärds bord. Satt i all min ro och tog bort nagellack från naglarna när jag plötsligt fällde ut halva flaskan borttagningsmedel. När jag sen skulle torka upp det lossnade bordets färg lätt som en plätt. På det blå bordet fanns plötsligt en enorm vit fläck. Jahapps. Jag visste väl att det skulle straffa sig att skriva ett elakt inlägg om hyresvärden. Vissa straffar Gud genast.. Kanske kan jag få hennes konstnärliga öga att se det som som det vackra lilla moln det ju faktiskt är. Eller så ritar jag ett smileyface, skojar till det lite liksom. Eller så ger jag henne de där gardinerna. Skickar ett sms inatt kl.01.03; Gardinerna är dina.

The revenge of the Cyclist

På vägen hem idag märkte jag en obehaglig sida hos mig själv. Jag brukar susa fram på min cykel längs med cykelvägarna i Mariehamn, rätt så nöjd med mitt eget trafikvett. Cyklar jag på gatorna visar jag alltid snällt med armen vartåt jag tänker svänga och igår inhandlade jag både bak- och framlykta till cykeln. Så långt finemang alltså. Problemet framkommer när fotgängare tar sig friheten att röra sig på cykelbanan. Då plingar jag inte, nehej. Jag cyklar förbi dem i snabb fart på vänster sida för att sen göra en snäv kurva tillbaka till högersida just framför dem. Som för att visa hur otroligt bråttom jag har och hur otroligt mycket i vägen de är. Och som för att visa att jag bara måste få hålla mig på höger sida hela tiden. Detta har inte hänt bara en gång. Fråga mig inte varför. Har jag verkligen så bråttom? Nej. Är det jätte trångt på cykelvägen? Nej. Är jag en idiot? Ja.

I huvudet på en hyresvärd

Man kunde tro att livet på Uland är lika spännande som bibliotekets läsesal en fredag eftermiddag. Men ack så fel. Jag har fått den otroliga glädjen att alltid utsättas för märkliga hyresvärdar. Så även nu.

För ett tag sen fick jag ett mess av hyresvärden fredag kl.01.03 på natten. Oh nej. Vad kan det vara. Hon undrar om hon kan få köpa gardinerna som jag satt upp i mitt rum. Dom är ju så fina. Då kan man ju fundera, hur har hon kommit till denna idé och varför just nu.

Kanske står hon just då utanför huset. Kanske ville hon kolla upp att vi inte hade vilda fester, hänger ut genom fönstren, gungar i takkronan, dricker rödvin och för vilda diskussioner om konst och politik… jaa, så går hennes tankar, hon blir nästan lite hoppfull om att så skulle vara fallet. Hon börjar halvspringa. Besviken kommer hon fram, lägenheten är helt mörk. Men mitt i sin bedrövelse ser hon ett par vackra gardiner fladdra i vinden och i stundens hetta kommer hon på det. Dem skall hon ha. Och så skriver hon ett mess och inväntar mitt svar.

Alternativt kanske hon såg dem när hon hämtade post en dag tidigare. Men då är frågetecknet, varför vänta med att fråga till mitt på natten. Kanske insåg hon att frågan skulle anses lite märklig. Kanske satt hon i sin lilla stuga. Pimplade ett glas rödvin och så ett till och ett till.. tills hon till slut utbrast ”heureka, jag schka ha de där schaatansch gardiiinerna, det schka jag!”. Glad i hågen skriver hon ett mess och inväntar svar.

Ulla* fick aldrig ett svar. Nej, för gardinerna är inte mina. Och före jag hann fråga den rätta ägaren hade Ulla hittat på nya hyss som behövde tas itu med. Men mer om dem en annan gång. Gud vare med dig Ulla*.

*Personen i fråga heter egentligen inte Ulla, men p.g.a. innehållets känsliga karaktär väljer hon att vara anonym.

Jaa, vad säger man

Denna underbara serie hittade jag på Microsofts hemsida när jag letade efter en server till Föreningen. Dom kan nog dom där svenskarna. Låt mig tillägga att denna serie endast finns på de svenska sidorna. I wonder why. Hur skall man annars förstå i vilket skede man skall skaffa en server? Nedanför serien får man sen i en liten berättelse följa Eva och Johns äventyr. De träffar Glenn som berättar hur de ska gå till väga. Underkapitlet heter "Intressant... Berätta mer, Glenn!". Där berättar Glenn mera och de får träffa Göran, som hjälper dem. När sen berättelsen är slut och de alla är lyckliga kan man följa ytterligare en länk som heter "Träffa någon som Göran".

Jag vill också sitta på ett storföretag och hitta på små historier. Om hur Eva och John ville sluta anteckna små meddelanden på sina händer och upptäckte Post-it-lappen eller när de förundrade sig över hur de skulle få det lite roligare på kontoret och Glenn kom förbi med en flaska vodka.

There's a party in Swedens pants!

oj mina vänner. Nog är Sverige ett underbart land. Detta förgyllde definitivt min arbetsdag. Tack Henrik.