Uppmaning

Kom att tänka på en idé Carro hade i våras om att ta bilder av vad vi kommer att hålla på med i sommar. Nu vill jag se finfina bilder av Netti ivrigt studerande, kanske hållande tal på bröllop eller dylikt ;) Sen kan ju jag och Carro alltid jämföra vem som har finaste arbetsskjortan och Emmis arbetsplats har jag ju inte ens sett. Ai wånt piktjörs. Mera anekdoter från mitt spännande liv(...) får vi ta nån annan gång, nu ska det arkiveras mappar. Jo, jag är så cool så jag vågar skriva det här blogginlägget på jobbet. Peace out.

dansen den går uppå Svinnsta skär...

eller ...en gång jag seglar i hamn. bara välj så kommer jag och sjunger för er. Efter lördagens bröllop vaknade jag upp med dessa underbara visor på hjärnan. idag är det måndag kväll och de hänger fortfarande med! jag vet inte vilken som är mer enerverande; Svinnsta skär av vilken jag endast kan ovannämda textrad eller En gång jag seglar i hamn, av vars text jag kan hela och därmed förlorar många dyrbara minuter, om och om igen, av mitt graduskrivande. ja dom säger ju att det inte ska vara lätt.

Ålcomsdjävulen hånler

Jag vet det. Där sitter han och hånler över mina patetiska försök i att komma in på internet. Muahaha, först sätter vi henne att ringa till "Pelle" på byrån femtielvatusen gånger, men vi ser till att Pelle alltid är väldigt tillmötesgående men sist och slutligen aldrig är till nån hjälp. När hon sen är riktigt på bristningsgränsen så ger vi en hjälpande hand. Då skickar vi dit Bosse från telefonbolaget. Men Bosse skall bara sitta och oja o voja sig i en timme. För att göra det extra roligt fixar vi det så att Bosses dator nog kommer in på internet men inte Saras eller Henkkas. (I detta skede lutar Ålcomsdjävulen huvudet bakåt och skrattar sitt hånfulla skratt. Muahaha).

Men det är inte slut där inte. När nu Sara helt har tappat hoppet så tänder vi gnistan igen. Medan hon är borta så får Ulli få det att funka. Lyckan är gjord! Trodde hon ja! Istället fifflar vi nu med nätet så att hon ibland kommer in på nätet och ibland inte. Helt beroende på vårt humör. Har vi sen lust fixar vi sen ibland så att nätet nog funkar på andras datorer men inte på Saras. Hahahahah. Nog är det för satans roligt att vara djävlig, säger Ålcomsdjävulen för sig själv och knäcker förnöjt en öl.

P.S. Sen smög han till ClubMarin, spydde i ett handfat och fick en av sina smådjävlar förklädd till medelålders tant att söka upp Sara och beklaga sig över spyor på toan. Så Sara blev tvungen att använda sugpropp för att få bort all spya. Joo, han förnekar sig inte. D.S.

Peace out.

Mun mot mun på Leffe

Mina kära vänner. Jag vill inte göra er oroliga men enligt ytterst vetenskapliga diagnoser så mår Leffe inte så bra. Efter diverse test samt nedgången i antalet blogginlägg per månad så måste något göras. Leffe måste få en regelbunden dos av blogginlägg, innehållet i dessa kan vi inte vara kräsna med just nu, nej mina vänner, låtom oss rädda Leffe från undergång och åter göra honom till den sprudlande glada blogg han en gång var! Upp till kamp systrar.

När jag däremot börjar fundera på vad det var som jag så längtat efter att få skriva om åt er, så kommer jag inte på det. Jag tror att det tar lite övning att komma in i the Leffe"mode". För tillfället går mitt liv ut på två saker. Mitt ena jobb och mitt andra jobb, Nordjobb, där min kära anslagstavla är mitt altare, bild till höger. Och sen serverande på kvällen. Vad säger man.. pengar,pengar, pengar :) I just löööv money, hah. Nej, men är man arbetsnarkkoman så e man. Trodde aldrig jag skulle säga det om mig själv. Däremellan så är det förstås fest. joo. Så kära vänner där ute, welcome to the Åland Islands, I will treat you like kings and queens och inte jobba när jag har besök. Kanske bara lite... Blev inget strålande inlägg men jag tror att Leffe uppskattade det ändå. Peace out.

Guess who's back..

back again... Äntligen ska här göras ett inlägg av mig. Men, men tänkte fuska lite. Vårt satans helvetes internet fungerar inte på denna ö som Ulli så passligt döpt om till Uland. Så blogginlägg om Oslo och annat i mitt fantastiska liv kommer i ett senare skede. Man vill ju ha bilder med. Fick dock ett mail av Djiinet för nån dag sen, och med sin fingertoppskänsla förgyllde hon åtminstone en kvart av min dag. Fick tillåtelse att publicera det. Läs och njut!

VIKTIG INFO:var ju på killers igår. vi for in till stan och sen tog vi en buss ut till ishallen och det hade man inte behövt för man kunde ha stigit av Åbo-bussen vid Ishallen. hoho. men jag fick maccen-mat så inte klagar man. sen när vi kom var det mega-kö till ölen så amanda köpte 3 stycken. gissa om man fick ta med sig ölen in i salongen. nee. vaktgubben blev sur och lyste på oss med en ficklampa. jaha, då stod vi utanför och drack och kollade in förbandet (nåt finskt som jag var övertygad om att hette sam's town som det stod på en banderoll ovanför dom) men hur kunde vi tro att vi sku få det? vakten kom och drog för gardinerna så att vi inte skulle se in. men amanda är ju amanda så hon stod och kika in i en liten springa i gardinerna. haha! vakten var sur. sen spela killers och vi satt på tredje raden och dom på golvet hade the time of their lives. dom kom in igen som sig bör och när det var över gick vi på vessan men då börja dom spela igen! dom filurerna. och vad mycket bättre det var utan öronproppar (var utan på sista låten) ojojoj. sen sku vi hitta bussen på mannerheimvägen och det gjorde vi men den hade redan stannat och var ett kvarter fram. vi sprang som galningar och vi hann. busschaffisen, a woman, frågade varifrån vi kom och amanda sa att kommer från ishallen där killers varit. det var väl ingen som dog? säger hon då. vilken liten spelevink hon var. kunde ju inte sova på hela resan för jag ville inte missa nåt av vad hon sa, bl.a: jo, den där limsaapparaten är nu inte så lätt att förstå sig på, det är nån tysk uppfinning, och vidare när han som fått limsan gått typ 10 meter: JA, ALLTSÅ INTE VET JAG OM DEN ÄR TYSK! tråkigare kan man ju ha.nu e jag på bibban och ska alltså börja skriva. men det är ju nån idiot som har tagit med sig symaskinen(!) hit till bibban och sitter här och gasar oss rakt i örat som värsta Kimi.R.P.s. Amanda berätta att Kurt (den feminine) var på Antarktis på midsommarn och hade svart hår och mörkbrun hy och allt annat (kalsongerna också) var lila. jag sa ju som det var: han heter inte Kurt, han heter den Feminine.That's all for now. Word up.

*bör nämnas att jag ändrat lite i Jeanettes text. Pojken i texten heter inte Kurt och inte var han på Antarktis på midsommaren heller. Och inte var han klädd i lila.

Vill man veta lite om vad jag hade för mig i Berlin kan man gå in på http://www.annikadieberlinerin.blogspot.com/ där jag gästbloggat lite. Jo, i andras bloggar kan jag minsann skriva. Fy på mig. Peace out.