I huvudet på en hyresvärd

Man kunde tro att livet på Uland är lika spännande som bibliotekets läsesal en fredag eftermiddag. Men ack så fel. Jag har fått den otroliga glädjen att alltid utsättas för märkliga hyresvärdar. Så även nu.

För ett tag sen fick jag ett mess av hyresvärden fredag kl.01.03 på natten. Oh nej. Vad kan det vara. Hon undrar om hon kan få köpa gardinerna som jag satt upp i mitt rum. Dom är ju så fina. Då kan man ju fundera, hur har hon kommit till denna idé och varför just nu.

Kanske står hon just då utanför huset. Kanske ville hon kolla upp att vi inte hade vilda fester, hänger ut genom fönstren, gungar i takkronan, dricker rödvin och för vilda diskussioner om konst och politik… jaa, så går hennes tankar, hon blir nästan lite hoppfull om att så skulle vara fallet. Hon börjar halvspringa. Besviken kommer hon fram, lägenheten är helt mörk. Men mitt i sin bedrövelse ser hon ett par vackra gardiner fladdra i vinden och i stundens hetta kommer hon på det. Dem skall hon ha. Och så skriver hon ett mess och inväntar mitt svar.

Alternativt kanske hon såg dem när hon hämtade post en dag tidigare. Men då är frågetecknet, varför vänta med att fråga till mitt på natten. Kanske insåg hon att frågan skulle anses lite märklig. Kanske satt hon i sin lilla stuga. Pimplade ett glas rödvin och så ett till och ett till.. tills hon till slut utbrast ”heureka, jag schka ha de där schaatansch gardiiinerna, det schka jag!”. Glad i hågen skriver hon ett mess och inväntar svar.

Ulla* fick aldrig ett svar. Nej, för gardinerna är inte mina. Och före jag hann fråga den rätta ägaren hade Ulla hittat på nya hyss som behövde tas itu med. Men mer om dem en annan gång. Gud vare med dig Ulla*.

*Personen i fråga heter egentligen inte Ulla, men p.g.a. innehållets känsliga karaktär väljer hon att vara anonym.