Hjärnan, den är dö'

Idag på Åbo Svenska Teater skedde en mindre språklig fadäs som säkerligen skapade mera förvirring hos mina kunder än hos mig. Jag jobbade uppe i caféet med servering av kaffe och te och diverse andra läckerheter då ett par, på grund av en brist i kommunikationen, beställde en te som de i slutändan inte ville ha. I detta skede bör påpekas att jag nog var lite tröttare och slappare än vad som borde vara tillåtet i kaffeserveringssammanhang. Hur som helst lallade jag några minuter senare omkring för att glädja gästerna med en påtår. Då jag kom till det ovannämnda paret ursäktade de sig ytterligare för att ha lurat mig att hälla upp en te helt i onödan. Jag säger glättigt - Ingen fara! Tror jag. En sekund senare inser jag att jag istället glättigt har sagt - Ingen aning! Återstoden av pausen gick jag flinade som ett fån för att ytterligare ge intryck av att jag helt enkelt måste vara lite dum och att teatern nog anställt mig som en del av ett projekt med målet att aktivera människor som är mer eller mindre daijuga.