Att hata nåt som alla hatar

Okej, nu tänker jag skriva ett blogginlägg som jag lovade mig själv att aldrig skriva. Ett inlägg där jag skriver om hur mycket jag hatar nåt som är allmänt hatat. Jag har inget till övers för sådana texter. Well, here it goes iallafall. Jag haaataar att packa. När andra klagat har jag tidigare käckt sagt att är man bara effektiv så går det ju hur lätt som helst. Jag har sett på mig själv som mästaren i packning. Världsmästare. Hah. När jag var liten hade jag en bok där det fanns en liten gubbe som var besatt av att ha dubbla uppsättningar av allt han ägde. Den lilla gubben är jag. Jag har levt som en satans liten ekorre som tror att nötterna ska ta slut. Samla, samla Sara. Etel suckar i mitt inre. Hon vill inte alls komma ut o hjälpa mig sortera. Istället sitter hon där och ger elaka kommentarer som att nog är det nu otroligt att en så liten flicka kan ha så mycket saker. Jävla Etel. Jävla packning. Jepp, då har man klagat över nåt som alla andra också hatar, alltså kan jag även vara besviken på att jag inte kan hålla mig till mina bloggprinciper. För att ytterligare klargöra mitt hat måste förstås i dålig bloggstil även sättas ut en bild där jag är sur mitt i mitt kaos och ytterligare en bild på detta kaos. Peace out.

Hjärnan, den är dö'

Idag på Åbo Svenska Teater skedde en mindre språklig fadäs som säkerligen skapade mera förvirring hos mina kunder än hos mig. Jag jobbade uppe i caféet med servering av kaffe och te och diverse andra läckerheter då ett par, på grund av en brist i kommunikationen, beställde en te som de i slutändan inte ville ha. I detta skede bör påpekas att jag nog var lite tröttare och slappare än vad som borde vara tillåtet i kaffeserveringssammanhang. Hur som helst lallade jag några minuter senare omkring för att glädja gästerna med en påtår. Då jag kom till det ovannämnda paret ursäktade de sig ytterligare för att ha lurat mig att hälla upp en te helt i onödan. Jag säger glättigt - Ingen fara! Tror jag. En sekund senare inser jag att jag istället glättigt har sagt - Ingen aning! Återstoden av pausen gick jag flinade som ett fån för att ytterligare ge intryck av att jag helt enkelt måste vara lite dum och att teatern nog anställt mig som en del av ett projekt med målet att aktivera människor som är mer eller mindre daijuga.

Östra långgatan 41

Även jag var med om en underlig upplevelse idag. eller rättare sagt ikväll för en stund sen när jag oväntat fick för mig att gå på en långpromenad. jag gick upp längs nylandsgatan och bestämde mig för att svänga av på östra långgatan. jag ville helt enkelt se var jag och sara en gång bott. inte för att varken området eller huset är speciellt charmigt men av en annan anledning som kallas nostalgi. det underliga inträffade när det helt oväntat började rinna en tår längs min kind. sedan kom två tårar till. jag gick fram till dörren och kikade på namntavlan. kom ej ihåg var våra namn hade stått eller vilken våning vi hade bott på. jag gick vidare. jag måste gå vidare. farväl denna era av bekymmerslöshet (tack den som uppfunnit fenomenet att man bara kommer ihåg det roliga) och små levis t-shirts och t-shirts med barnsliga tryck.

Fammo

Var med om en underlig upplevelse idag då jag igen försökte undvika att göra det jag egentligen borde, den här gången genom att handtvätta en spetsgardin. Denna ljusblåa spetsgardin har nångång i tiden hängt i min fammos ljusblåa sovrum. Då denna gardin hängde våt och droppande brevid vårt röda duschdraperi kom en märklig känsla krypande. Jag insåg att gardinen, trots tvättandet, hade medfört att hela vårt badrum doftade fammo. En blandning av parfym, puder och damm. En fläkt från det förflutna med andra ord.

haha nr2

Jag packar och jag packar. Men ändå sitter jag här i ett kaos av skruvar, lakan, pepparkakor och röda klackskor. Snyft. Men nu skall jag trösta mig själv med att gå ut på en välförtjänt(?)öl. Måste även publicera denna fantastiska video åt er. Plötsligt rinner allt mitt hat för Peter Jöback ur mig och en nyfunnen respekt infinner sig. Sitter och fnissar för mig själv. Vad du e lustig och fantastisk Peter.

Ska ha!

Som ni vet leder överdriven shopping till ett beroende, något jag nu råkat ut för. Jag kan inte sluta köpa grejer. Nästa planerade inköp gäller denna (som sedan ska följas av fler likadana, i evigheters evighet, amen).

haha..

Fick den här av kära Diana. Oj vad roligt när jag bara saknar Barcelona och inte vill ta tag i nåt. Nu e jag glad igen :)

Det ultimata namnet

Idag såg jag plötsligt det ultimata tantnamnet. Etel. Etel har namnsdag idag. Oj vad jag vill att min tant ska heta Etel. Berit och jag förstod genast att detta var ett tecken från Gud. Så nu byter Berit namn till Etel, så blir det inte heller några förväxlingar med Berit the stool. Så idag är det jag och Berit som går till magistratet och kommer ut därifrån som Sara och Etel. Sartel. Satel. Etra.
Tror förresten att min tant"aura" börjat locka till sig gelikar. Idag disskuterade Berit och jag med en granne som också är gammal tant. Vi disskuterade det nya sopsorteringssystemet och hur behändigt det är med en så stor tvättmaskin i tvättstugan. Mycket givande, tyckte Berit.

Akt! He en fello!

Allt det där om att klapa min egen rumpa och spara gradun till betär dar for åt röven då jag lyckades gillra en fälla... åt mig själv! På grund av en klumpig formulering där jag glömde att betona det lilla ordet OM, måste jag nu skriva en avslutning på min gradu idag. Problemet är bara att jag då borde veta vad det var exakt som jag kom fram till. Nåntingnånting var det.

Berit the stool

Med hänvisning till ett tidigare inlägg kommer jag osökt att tänka på Berit. Min mommo. Och nu vill jag berätta om en angenäm incident som inträffade under helgens intensiva påskfirande:

Vi (familjen, mommo, Stu Ellen och jag) hade just återvänt från påskgudstjänsten i kyrkan. Egentligen hade vi inte varit i kyrkan, eftersom vi sällan går dit, men jag minns inte var vi hade varit och det lät så passande och fint. Nåväl, Berit var i full färd med att ta av sig sina skor och stod således framåtböjd, med sin långa mörka kappa på sig. Pappa kommer in för att göra detsamma, men får för sig att Berit är en stol med en kappa slängd över sig. Han grabbar tag i kappan för att slänga den åt sidan och därefter sätta sig på stolen. Ojdå. Berit blev en smula förvånad, det må jag då säga, som den danska tanten skulle ha gjort. (Ni som orkat läsa kommentarerna i föregående inlägg kanske fattar den sista meningens slutkläm.) Pappa fick sig också han en liten överraskning. Kanske började han för en sekund tvivla på sina musklers kapacitet. Tills kappan började yla förstås.

Ni som trodde att jag lagt av med bloggandet kan se er där bak. Hädanefter kommer en lång följetång av anekdoter från äldreboendet!

Nu skrämde jag er allt. Förlåt. Hoppas att jag inte fråntas min bloggarstatus.

Berit och jag

Det måste erkännas. Nu. Det bor en liten tant i mig. Vi kan kalla henne Berit. De senaste veckorna har hon tagit över allt mer. Värst är det under morgonrutinerna. Då sätter Berit grötskålen i kylskåpet, häller kaffe på gröten eller grötflingor i kaffekoppen. Bara för att nämna några få incidenter de senaste veckorna. Suck. Dessutom är hon riktig liten besserwisser och skriver löjliga kommentarer i kanten på min gradu som "förklara bättre" eller "omformulera". Men jäävla tant, gör det bättre sjäv då. Jag har protesterat genom att inte alls skriva på min gradu på tre veckor. Hah, där får hon! Berit förstår inte ironi heller så de senaste veckorna har mina vänner förundrats över min totala oförståelse för skämt. Ja, inte bara skämt, måste medges. Det är Berit! För att inte tala om att den lilla dementa haggan gjort mig virrig som en höna. Igår tog det en timme för mig att hitta källarnyckeln och när jag väl hittat den hade jag under sökandet satt telefonen in i ett skåp. Eller rättare sagt hade Berit satt in den dit. Ibland har vi dock roligt Berit och jag. Vi gnolar på gamla godingar och förfäras över att ingen bryr sig om hyfs och pli längre. Vår hörsel är inte heller den bästa, vilket många kan intyga, men även det kan vara av godo när man försöker koncentrera sig på tvn och andra envisas med att tala till oss.Vi har även blivit barnsligt förtjusta i allt man kan göra med denna blogg. Datanörd kallar dom oss. Teknikens under, suckar vi lyckligt.

Påsken kom och gick...

... och Mimmi en t-skjorta fick. På påsken satte jag och Jonte gasen i botten(resulterade i fortkörningsbot) och hamnade efter 6 timmar i den underbara staden Jakobstad. Hade tänkt köpa ett fin-fint påskgräs åt Mimmi som residerar i denna österbottniska stad. Men nej. Borta var tanten som sålde gräs(gräs som i gräsmatta). Vad göra? Jo, bestämde att Mimmi själv skulle få aggera påskgräs. Och se vad fin hon blev! Kycklingarna stortrivdes på Mimmi "the gras"Pettersson. Resten av påsken fylldes bl.a. av att jag fick träffa Jessi, återigen fick gå på en ny sorts konsert, nu med medelåldersmän som drog värsta showen, sjöng covers, hade åtminstone sju klädbyten o en liten Mimmi i blåssektionen. Kan inte bli annat än succé!
Fest blev det också, jaa det blev det verkligen. Efterföljdes nästa dag av loppisbesök(fynd: apa till emmi), kotipizza(som var så hot så den inte gick att äta) och Will Ferrell-film(antagligen den sämsta i hans karriär) samt hemfärd för Jonte och mig(under vilken det utövades allsång till bl.a. Arja Sajonmaas "jag vill leva i Europa"). Allt som allt en strålande rolig påsk! Tack Mimmi.

I oeffektivitetens timme

Jag har lamslagits av en konstig blandning av rastlöshet och handlingsförlamning. Det är en känsla som ofta kommer smygande på våren då solen skiner lite mer än vad man är van vid. Jag vill göra någonting men samtidigt är jag så rastlös att jag inte får någonting gjort. Bara att samla tankarna så mycket att jag skulle komma på vad det är jag vill, eller måste göra, blir för mycket.

Då tänker jag på mitt favoritcitat av Bob Hansson:
' jo man kan vara för frisk för att jobba, man kan ligga på sin säng och tänka 'här ligger jag och duger' man kan nervösnärvara och man kan klappa sin egen rumpa när ingen annan verkar vilja göra det'

Så jag låter dammråttorna yra runt mig, tankarna flyga och gradun 'mogna'. Vi sparar den ti betär dagar.

En ny familjemedlem

Ett grundläggande fel

Resultatet av gårdagens klädskåpsstädning, med syftet att underlätta flyttandet av mina egendomar till en annan lokal, var en succé. En hög som kunde mäta sig med det lutande tornet i Pisa kommer nu att doneras till behövande. Vanligaste orsaken till att ett plagg förpassades till Pisa-högen: ett grundläggande fel.

Glad pastell-påsk!

eller glad psåk som kungen envisas med att önska. här ser ni det prydligt klädda påskriset. i år är det pastell som gäller och beträffande mönster så rekommenderar jag att satsa på rutigt. påsken 2007 går annars i spritens och chokladens tecken. detta har vi bunkrat upp med: en rysk champagneflaska, 6 burkar longkero, en rysk vodkaflaska, 3 öl, en flaska vittvin, en flaska röttvin, en påse chokladägg med glansigt papper, en påse "påskgodis" (mer känt som socker och kemikalier rullat i en boll, som för övrigt är oval) samt ännu en påse chokladägg utan papper men omgivna av fina pastellfärger i okänt material.

Konstaterat på självaste självständighetsdagen 1917

Mina nya vänner

De uttjänta hattstockarna


Den gapande hästen med hängöron


Det dekadenta dockhuvudet i vessan.

Linas nya liv & leverne

dagsskiftet

kvällsskiftet

A big warm hand for Sara

(alltså en stor varm hand till Sara... eller, jag vet inte?)

Orsaken till att applåderna skall ljuda är att vår datanörd och internetguru, Särä Di, med sin osinliga envishet och kämparglöd har lyckts förvandla våra profiler och vår profilbild till ett av bloggvärldens mest avancerade hiteeeechsystem. Ever. Typ. Coolast i stan.

Så scrolla dig till början av bloggen, klicka och njut.

Klänningen som inte fanns

Tänk om jag hade lite tålamod. Det här var en skitig illaluktande loppisskjorta som kunde bli en klänning med lite arbete från min sida. Dessvärre svor jag 23 gånger, pickade mig med nålar 7 gånger och blev så darrig av stress att jag knappt kunde ta ett foto bara för att få det att se ut så här. Jag har inte sytt ett enda stygn ännu. Någon frivillig?

Diskandets ädla konst

Jag tror att jag kanske är världens långsammaste diskare. Jag har accepterat detta och lärt mig att leva med det. Man kunde säga att jag använt mig av musikterapi för att göra diskningsupplevelsen mindre traumatisk för mig själv. Den normala diskningstiden är en och en halv timme (fylld av uppmuntrande toner och överdriven konsumtion av diskmedel). En neurotisk egenhet har musikterapin dock inte haft någon inverkan på. Jag färgkordinerar diskskåpet och vill att det skall se fint ut. Jag tror att jag finner tröst i det som är estetiskt tilltalande och harmoniskt.

20-talet besökte dynamo

Ack, om jag bara hade kunnat dansa Charleston.

Benne lööves Leffe

En viss Benne har uttryckt sig med ett visst hån över att vi börjat blogga. Nördar kallar han oss. Men, men, igår kväll vara denne lille man inte helt nykter och då kommer det förstås fram att han tycker att Leffe med f är skit cool. Hah, jag visste det.

hångelattack!

Igår var en rolig kväll må jag säga. Fylld med öl och dans. Men, men ack och ve hur den slutade. Prommenerade hem i all sköns ro när ett par plötsligt uppenbarar sig framför mig på gågatan. Killen börjar plötsligt dansa för fullt framför mig medan flickan står brevid och fnissar. Jag står bara stilla o tittar argt på honom för att få honom att förstå att det kanske inte var så roligt att dansa för mig ändå. Jo, nå det förstod han, men istället för att gå därifrån tar han tag i mig o försöker hångla för fullt. WHAT? Flickan står bara brevid helt tyst och jag får buffa bort honom med all min kraft. What's wrong with people?