Vad är det egentligen för fel på öststatsmänniskor?

Jag har en ny bästa vän. Vi kan kalla henne miss X. miss X är från öststaten U och är 37 år. På förra veckans arbetskurs, som utspelade sig på en ö med ett konstigt namn, sov vi alla samman två och två i små hyddor. Och när jag säger två och två, så kan ni säkert sätta två och två samman och komma fram till att jag, som den lyckligaste person på ön, fick sova i samma hydda som Miss X. Miss X är som sagt 37, men klär sig och beter sig som jag-vet-inte-vad. jeans med en silverpaljettödla över hela benet, lösnaglar som hon låtsas få ont i när de ena bryts och mycket annat som exemplifierar. Här kommer några exempel.

Miss X har en dotter på 15 år och var därför en kväll tvungen att åka på föräldramöte och kunde därmed inte spendera kvällen med oss andra. Gissa om jag njöt inombors? Jag skulle få spendera två timmar ensam i hyddan. På vägen från kurslokalen till hyddan kom miss X plötsligt på just detta, att jag kommer att sitta helt ensam gråtandes i hyddan medan hon, min bästa vän, skulle iväg. Hon frågade mig därmed vad jag skulle göra medan hon var borta. Jag, som redan hade inställt mig på hennes frånvaro, svarade snabbt: vet ikke. Desto mer hon sa, desto mindre sa jag. Men desto mindre jag sa, desto mer orolig blev hon. skulle jag klara mig? Hon visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till men fick plötsligt världens bästa idé:
- jeanette!, jag springer och säger till dom andra flickorna att dom ringer till dig ifall dom gör något! Visst? (redan halvt ivägspringande mot en flicka vi talat med)
-NEJ! (hon ser förvånat mot mitt håll)
-men vad ska du göra då?
-jag kan gå till deras hydda om jag vill träffa dem.
-men...tänk om dom redan gått ut då? och så hittar du dem inte. ska jag inte gå och säga att de ringer?
-nej
När vi har entrat hallen i hyddan och jag har slagit mig ner i soffan med min dator för att läsa mail från er camarades, så kommer hon smygande.
-jeanette, alltså jag måste väldigt mycket på toaletten nu, alltså mycket på toaletten...
-ja?
-jag sätter på TV:n åt dig. Vill du se på TV?
-ja (nä, men om hon nu ska kakka och inte klarar av det utan att jag låtsas-ser på TV så okej)
Tv: n slås på och volymen höjs i sakta mak. När volymen enligt hennes smak är tillräckligt hög (så att vi måste ropa till varandra) så börjar hon zappa kanaler. för hon vill ju inte att jag ska behöva se på vilket program som helst, bara för hennes skull. Friends dyker upp på skärmen och jag ropar:
-HÄR KAN DU STANNA
-JA, DET HÄR ÄR JU DESPERATE HOUSEWIVES
-nä, friends
-VA?
-inget
Efter toalettbesöket går hon i duschen, varvid jag kan sänka volymen på TV:n en smula. Duschar gör hon förresten ofta. hela tiden. varje morgon. varje kväll. för det är ju så skönt. och varje gång hon ska duscha och redan har frågat mig om jag faktiskt inte vill gå före så säger hon
-jeanette, jeg smutter til badeværelsen!
Ni hör ju hur det låter: smutter - til - badevaerelsen! Herregud. Hon sover endast i sina strings (vad trodde ni) och på morgonen när hon ska stå upp så vad är det hon sätter på sig då? Man skulle ju kunna dra den slutsatsen att hon helt enkelt bara står upp spritt språngande naken. men nej. det gör hon inte. istället så drar hon på sig en tuulipuku. hör ni det: tuulipuku; alltså en vindtät prasseltygsdräkt utan något under, förutom stringsen. Jag kan inget annat än hålla med Eirik som skrev ett uppmuntrande mess när det var som värst: Vad är det egentligen för fel på öststatsmänniskor?