Gårdagens besök på Alvar bestod av en salig blanding av diskussionsämnen. Vi behandlade bland annat huruvida statyer från medeltiden har någon roll i dagens feministdebatt, hur stor chans (eller risk) det var att den TV som stod på 1/4 av en hylla som befann sig rakt ovanför Saras huvud skulle falla samt förundrade oss över att Sara inte förstod ironi eller skoj på hela kvällen och därmed trodde att Emmi (vänstra bilden) och jag hade gått fram till två Filippiner i konversationssyfte. Vi avhandlade även ramsan "enten tenten telikamenten" men bestämde oss för att överge våra försök att komma på hur den fortsätter när SteffenS påstod att det var en latinsk vers vi hade att göra med. Vet inte om det var detta i samband med allmän flamsighet och bristen på kunskaper i storstadsfinska som fick bartendern (som för övrigt var väldigt trevlig) att oblygt fråga om det var ett hembygdsmöte som föregick vid vårt bord. Ja, vi antar det. På mötet kom vi bland annat fram till att endast två av oss (6 st.) hade en bokstav som avslutade våra personnummer. För att denna minoritet inte skulle känna sig diskriminerad beslöt vi oss för att börja använda de ord som bildades av dessa två bokstäver, det vill säga T och Y. Ty världen behöver ej vara orättvis. Ytspänningar kan förekomma. Till exempel. Det som gjorde mest intryck på oss var ändå att vi fick stifta bekantskap med den trevlige pilbågsskytten Rod Bauer. På toaletten av alla ställen. Han ställde snällt upp på bild med egen vald pose (högra bilden). Gör om det.
torsdag 22 mars 2007
Al(l)var och lek
Gårdagens besök på Alvar bestod av en salig blanding av diskussionsämnen. Vi behandlade bland annat huruvida statyer från medeltiden har någon roll i dagens feministdebatt, hur stor chans (eller risk) det var att den TV som stod på 1/4 av en hylla som befann sig rakt ovanför Saras huvud skulle falla samt förundrade oss över att Sara inte förstod ironi eller skoj på hela kvällen och därmed trodde att Emmi (vänstra bilden) och jag hade gått fram till två Filippiner i konversationssyfte. Vi avhandlade även ramsan "enten tenten telikamenten" men bestämde oss för att överge våra försök att komma på hur den fortsätter när SteffenS påstod att det var en latinsk vers vi hade att göra med. Vet inte om det var detta i samband med allmän flamsighet och bristen på kunskaper i storstadsfinska som fick bartendern (som för övrigt var väldigt trevlig) att oblygt fråga om det var ett hembygdsmöte som föregick vid vårt bord. Ja, vi antar det. På mötet kom vi bland annat fram till att endast två av oss (6 st.) hade en bokstav som avslutade våra personnummer. För att denna minoritet inte skulle känna sig diskriminerad beslöt vi oss för att börja använda de ord som bildades av dessa två bokstäver, det vill säga T och Y. Ty världen behöver ej vara orättvis. Ytspänningar kan förekomma. Till exempel. Det som gjorde mest intryck på oss var ändå att vi fick stifta bekantskap med den trevlige pilbågsskytten Rod Bauer. På toaletten av alla ställen. Han ställde snällt upp på bild med egen vald pose (högra bilden). Gör om det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
den fortsätter "hissun kissun vaapula vissun"... =)sen vet ja inga mer.
bra resumé! det är bra att någon memorerar allt det som man själv inte kommer ihåg, så behöver man själv bara memorera det som andra inte minns.
Jag vill ännu påminna er om den grymma orättvisa som plågade de manliga statyerna under en lång historisk tidsperiod. Tänk er själva att få era vackraste kroppsdelar avhuggna, eller i värsta fall inte få visa dem utan dölja dem bakom skynken. Tur att världens alla kvinnor slipper sånt! (några fjuttiga muslimer undandtagna) Det är klart att männen för att uppväga detta ska ha vissa fördelar!
Skicka en kommentar