En bok blå som sommarskyarna

Gradun

hatkärlek

vi är så jäkla uttråkade att vi bara måste hata pippilottor och svenskar som säger: ejenkligen och ostbågluktande fingrar och svenskar i allmänhet men i synnerhet svenskar som säger ejenkligen med ostbågsluktande fingrar och pippilottor. Stefan Holm förstås. för att inte glömma Agneta Bolme Börjefors. däremot älskar vi busschaufförer som står utanför bussen och röker när det regnar och inte låter väntande busspassagerare komma in.

Välkomna till Brahegatan 6 a 1...

...lördagen den 26 maj, som kommer att tillägnas utflyttningen från vår enkla boning. enkel i den bemärkelsen att det knappt finns några möbler kvar. Allehanda dryck finns disponibel (= sprit som funnits i lägenheten något för länge och som ingen har velat ha och som folk har lämnat efter sig) samt smått och gott i matväg (= det som finns kvar i skåpen: pulvermos, kidneybönor och O'boy)
Som bilden antyder kommer vi i något skede att parvis svänga våra lurviga, samtidigt som vi dyrkar en stjärna med gröna vingar (i vårt fall den legendariska neonfärgade Husso-skylten)

Som sagt; välkomna! Jeanette & Emmi-Lotta

Döden lurade bakom hörnet

Vi var så här nära från att åka hädan. Mommo och jag. Men till all lycka kom en storrökande hjälte och räddade oss i sista sekunden.

Jag har varit i en förtrollad värld igen...

Nu verkar det som om jag inte gör något annat än vandrar omkring i förtrollade världar. Men det gör jag! Jag befinner mig just nu i cybervärlden och den är inte förtrollad. Den är snarare förbannad, liksom den verkliga världen. Förtrollade världar är bättre. Där trivs jag. Med huvudet i molnen.

Orden flög

den
gas
gemyt
hon
osa
polis
skål
social
stan
ut
äta
ös

Några ord har lämnat oss idag. Dom är i roskisen.

Ny

Jag är ny. Nettis fot är full. Men det är en bisak.

Vi steg in i en förtrollad värld...

...skapad av Pipilotti Rist.

Och zappade en stund på en öfverdimensionerad fjärris. Och hittade en liten härjande figur mitt i trappsteget. Tänk så skoj det kan vara! Jag blir glad av skoj.

fick jobbet.

Så får man inte göra!

En gång råkade jag vrida mitt huvud i stan för ovanlighetens skull. Vanligtvis ser jag rakt fram, med blicken riktad snett uppåt för att undvika att möta bekanta och för att se självsäker ut. Vad jag fick se...Vad som gjorde mig förvånad....Ja du ser ju själv på bilderna! Får man göra så? undrar jag.

P.S. Svaret finns i rubriken på samma sida. D.S.

Samlingar

Att kritiskt vara tvungen att SE på sina klenoder och TA STÄLLNING till deras värde är ett intressant fenomen. Jag kan bara konstatera att hemmablindhet är ett sant faktum. Och att vissa hamstertendenser kan anas hos undertecknad. Mitt ultimata försvar är att samlandet är min hobby framom annat. Som till exempel blockflöjt och dataspel.

Vad jag gör omsorgsfullt och med bomullsklädda fingrar

Medan jag omsorgsfullt och med bomullsklädda fingrar tar hand om gamla värdefulla? tingestar lyssnar jag på Pig Radio på pigmotel.com och då jag inte omsorgsfullt och med bomullsklädda fingrar tar hand om gamla värdefulla? tingestar gör jag något helt annat. Kanske tittar på bilder eller läser. Kan man också göra på Grismotellet. Om man kan förstås.

Rödvit vernissage

Det var vernissage häriveckan. Glömde bjuda in er, förlåt. Men döden, han kom objuden. Och Champagnen, som jag hade välkomnat med öppna armar, den uteblev. Jag antar att den vill bli hämtad handgripligen i en mörkgrön Morris Mini. Nåväl, jag insåg iallfall då vad som absolut inte får saknas på en sådan tillställning, låt vara att där fanns Arabias porslin, sorgsna dikter och socialisternas egna lilla röda sångbok.

Det visade sig även sedan att det inte var den verkliga obarmhärtiga (eller barmhärtiga för den delen) döden som besökte oss, utan en förklädd sådan, tillhörande någon fånig förening som tycker om att rita med tusch. Men det var oväsentligt i sammanhanget tyckte jag och grämde mig istället över Champagnen. Som tur var fick jag fira med mommo på natten med det obligatoriska kvällsvinet (utan det är det ingen vits att önska varandra godnatt, eller att försöka somna alls) och det fick väl duga som plåster på såret. Endast hunden sover utan kvällshutt. En vana jag för övrigt måste vänjas av med då jag återvänder till stan. Annars är det säkert någon som tänker missta mig för att vara pensionär.

Med tanke på utställningens tema hade förresten rött och vitt vin passat alldeles, alldeles, alldeles...perfekt!

Röda och vita. Finländare alltså. Från Pojotrakten (och annorstädes). Krigandes som små Örkkejä. Mot varandra. Blä!